“Anti-etikken til total rotløshet”. Slik beskriver debattanten Susanna Birgersson det ferske SVT-programmet der surrogatmorskap ble diskutert og som forårsaket flere meldinger til Granskingsnemnda.
Den svenske avisen Världen idag skriver:
Världen idag har, såväl på nyhetsplats som på ledarplats, uppmärksammat den starka kritik som följt ett avsnitt av programledaren Carina Bergfeldts talkshow i SVT. Festfixaren Micael Bindefeld med make Nicklas Sigurdsson berättade om hur de anlitade en surrogatmamma. Bindefeld, som är jude, förklarade att det var viktigt att äggdonatorn var en judisk kvinna.
Efter sändningen anmälde en kvinnoorganisation SVT till Granskningsnämnden för bristande opartiskhet. Debattören Susanna Birgersson anser att programmet devalverar betydelsen av barnets anknytning till sina rötter.
”Barn anses vara en fortsättning på individens självförverkligande”, skriver hon på bloggen Rak höger.
Birgersson reagerar på den lättsamma stämningen i programmet, där det fnissades i studion.
”Det var bisarrt. Det inbjudna paret berättade att sonen ibland får frågan om han saknar sin mamma: ”Då säger han att han är född i Amerika och att han har två katter och två pappor.” Flabb. Inga problem alltså. Bara gulligt och modernt.”
Susanna Birgersson sågar den ”etik” som hon menar att samhället numera vilar på, att ”alla är olika och alla har rätt att vara som de är och leva sina liv som de vill”.
”Men det är ingen etik i egentlig mening, för den säger inget om hur man ska ta hand om sig själv och hur man tar ansvar för sitt liv, den säger inget om hur man respekterar andra människor på djupet. Det är den totala rotlöshetens anti-etik”, skriver hon.
Birgersson säger sig tro att rotlöshet i kombination med etik uteslutande om individens rättigheter är skadligt för unga.
”Tänk om tillhörighet, stabila familjer, goda relationer med föräldrar som tar på sig rollen som auktoriteter – tänk om det skulle göra sårbara ungdomar mer motståndskraftiga? Tänk om grundliga historiekunskaper skulle ge mer stabilitet till en ung människa än ännu ett föredrag från RFSU”, skriver hon.
Individualismens följd blir, enligt Susanna Birgersson, logisk.
”Den är att man, utan att skämmas, kan sitta i tv och skratta åt att barnet inte har någon mamma. Man kan skoja om hur man hyrt in sig hos en annan kvinna för att direkt efter förlossningen ta bort barnet från denna enda person det har en anknytning till. Det är individualismens iskalla ändstation.”
