Barneperspektivet blir som regel borte i debatten om surrogati. Det viser en ny rapport som ble lagt frem i forbindelse med den internasjonale kvinnedagen.
– Det er et traume for et nyfødt barn å bli brått adskilt fra moren som under svangerskapet ble kjent med hjerteslag, stemme og berøring, sier Brita Storlund fra den foreningen Människovärde i Sverige som har laget rapporten. Det skriver avisen Världen idag.
Rapporten sätter bland annat fingret på det band som skapas mellan barnet och surrogatmamman under graviditeten, ett band som normalt sett ger barnet trygghet när det får fortsätta ha fysisk kontakt med modern efter födseln.
Detta fråntas dock det barn som genast efter förlossningen separeras från sin surrogatmamma, vilket i sin tur gör att det är stor skillnad på surrogatmödraskap och adoption, framhåller organisationen.
– Vid adoption handlar det om ett barn som redan finns och som har behov av en ny familj, säger Människovärdes verksamhetsansvariga, Cecilia Björfjell.
– Det är barnets och inte föräldrarnas behov som är utgångspunkten. Surrogatmödraskap är en överenskommelse om att i framtiden producera ett barn som kommer att utsättas för en separation, förklarar hon.
Rapporten belyser även surrogatmammornas känslomässiga utsatthet och situationer där beställande föräldrar råkat illa ut. Ett aktuellt exempel där både de beställande föräldrarna och barnen fått det svårt är ett fall med drygt 40 barn som föddes av surrogatmödrar i Ukraina 2020, och som då separerades från sina surrogatmödrar, men som sedan inte kunde hämtas som planerat på grund av pandemirestriktioner. Så sent som i januari i år ska fortfarande några av dessa barn ännu inte ha hämtats.
