Hva mener skeiv teologi om polyamorøse? Blant kristne handler debatten knyttet til ekteskap og kjønn som regel om homofile par, og deres ønske om en stabil ramme rundt sine samliv. Konservative kristne opplever ofte å bli møtt med påstander som konspirasjonsteorier dersom de peker på alt hva radikal kjønnsteori medfører. I den anledning kan det være interessant å lese hva en svensk queerteolog forholder seg til polyamorøs seksualitet. Det er Lina Landström som skriver i Kyrkanstidning:
15:e juni skrev två av Svenska kyrkans vigda medarbetare i Malmö pastorat en debattartikel i Kyrkans tidning om att de bjudit in till ett samtal om polyamori under Pride. Det är på alla sätt bra och viktigt, men engagemanget får inte stanna där.
När Eva Brunne valdes till biskop i Stockholms stift 2009 var hon världens första öppet lesbiska biskop. 2009 var också året då Svenska kyrkan öppnade för samkönade äktenskap. Jag lider med mina vänner runt om i världen som får kämpa för att få släppas in i sina samfund på samma villkor som heterosexuella CIS-personer, samtidigt som jag är lättad över att jag inte behöver oroa mig för att min queera identitet ska stå i vägen för mitt kall att tjäna den kyrka och Gud som jag älskar.
Så i våras fick jag höra polyamorösa syskon i Svenska kyrkan dela sina verkligheter med mig. Personer som är kallade till att tjäna sitt samfund men som tvingas göra avkall på sig själv för att kunna fullfölja sitt kall. Deras berättelser väckte något i mig som jag inte kunde släppa och så kom det sig att jag för en tid sedan ställde frågan enskilt till var och en av Svenska kyrkans samtliga 13 biskopar: Om en person vill leva i/lever i flersamhet – har långa, stadigvarande relationer med flera vuxna, samtyckande personer samtidigt – kan hen vigas till präst/diakon i Svenska kyrkan?
Majoriteten av de 9 biskopar som svarade var tydliga i att de anser att en person som lever i en polyrelation bryter mot Svenska kyrkans tro och lära, därför kan en person som är poly inte vigas till präst eller diakon i Svenska kyrkan. För de flesta av oss i Svenska kyrkan är tanken på att homosexuella såklart är välkomna i församlingslivet men inte kan vigas till präst eller diakon rakt ut främmande, omodern och diskriminerande. Men det är exakt så situationen ser ut för polyamorösa.
Det stora argumentet emot ämbetsvigningen av polyamorösa är synen på äktenskapet. Här blandas polyamori och polygami ihop. Att en vigd medarbetare måste ställa upp på synen om att äktenskapet förenar två, och inte fler, personer ifrågasätter jag inte. I Svenska kyrkan ställs dock inga krav på äktenskap för vigning, även om äktenskapet och tvåsamheten lyfts som ideal. Må så vara, men ideal och normer är inte för alla – och kyrkan exkluderar varken singlar, personer i kärleksrelationer som inte ingått äktenskap eller personer som gått igenom skilsmässor. Lika lite som samkönade äktenskap raserat synen på äktenskapet skulle omfamnandet av polyamorösa rasera synen på tvåsamheten. Vi måste se denna exkludering som vad det är: diskriminering.
Det finns många kristna HBTQ-personer som runt om i världen står och bankar på stängda dörrar, redo att tjäna den Gud och det samfund de älskar. I Svenska kyrkan har många av oss det senaste decenniet fått kliva in genom en öppen dörr – men vi glömde våra polyamorösa syskon bakom oss. 1 Korinthierbrevet 12 lyder: “Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra med den, och om en kroppsdel visas uppskattning, gläder sig också alla de andra. Detta är vad jag försöker säga: Ni utgör alla tillsammans Kristi kropp, och var och en av er är en särskild och nödvändig del av den.” Var och en av oss är en särskild och nödvändig del av den.
HBTQ-kristna har mycket att ge kyrkan under förutsättningen att vi är välkomna som de vi är. Även om vi ska vara stolta över hur långt Svenska kyrkan kommit när det gäller inkluderingsarbetet så finns mycket kvar att utveckla. Jag har med glädje tackat ja till att träffa de biskopar som bjudit in mig till vidare samtal utifrån min fråga, och jag ser fram emot att få sitta ner och få fundera på hur vi gör Svenska kyrkan öppnare tillsammans med de som är valda att styra våra stift. Och det är en bra start, men det räcker inte. Svenska kyrkan måste jobba med inkludering på alla nivåer, i församlingar och i stift över hela landet – alla tider på året. Om en lem lider, lider hela kroppen.
Vi får inte ge upp kampen om Guds ovillkorliga kärlek. Det räcker inte med att bjuda in polyamorösa personer till samtal – vi måste bjuda in polyamorösa personer i kyrkan så som de är skapta av Gud att leva sina liv. Vi lever inte Guds ord förrän vi står upp för alla delar av HBTQ-communityt.
Lina Landström
Queerteolog
