Kjønnsdysfori blant barn og unge har de siste årene økt med tusenvis av prosent i den vestlige verden. Men pendelen er nå i ferd med å svinge tilbake. Stadig flere vitner om hvordan forsøk på kjønnsskifte og kjønnsskiftende behandling i stedet har økt lidelsen, og mange velger nå omstilling, for å prøve å gå tilbake til sitt opprinnelige kjønn til tross for nye smertefulle behandlinger. Det skriver den svenske avisen Världen idag.
Världen idag skriver videre:
”Efter min transition blev jag lämnad med enorma ärrbildningar, otaliga hälsoproblem, nervproblem och möjlig infertilitet. Jag är autistisk och hade erfarenhet av trauma före transitionen, mina läkare och psykologer var alla informerade om detta, men valde ändå att säga till mina föräldrar och mig att utan könsbyte skulle det sluta med att jag begick självmord på grund av min könsdysfori”.
Berättelsen kommer från ”Athena”, 22 år, som på sociala medier rönt stor uppmärksamhet genom att redogöra för sin resa, bland andra författaren JK Rowling har spridit hennes texter.
15 år gammal trodde Athena att hon var trans. Efter bara några månaders terapi påbörjades könskorrigerande behandling och snart också kirurgi. 19 år gammal insåg hon att det snarare var psykisk ohälsa som låg bakom hennes dåliga mående och hon började sin ”detransition”.
”Helena”, 23, är en annan som bloggar om hur hon tidigt i tonåren introducerades för transideologin via sociala medier. I sin jakt efter grupptillhörighet beskriver hon hur hon blev övertygad om behovet av att bli en man för att må bättre. 19 år gammal konstaterade Helena att behandlingen med testosteron hade ”extremt negativa effekter” på hennes mentala hälsa och att försöket till könsbytet lett till en personlig katastrof.
Det har, lite i det tysta, uppstått en snabbt växande gemenskap på nätet av personer som i unga år inlett könsförändring, men som nu ångrar sig och i många fall får behandling för att återvända till sitt ursprungliga kön.
På sajten Reddit finns exempelvis en grupp för ”detransitioners” med knappt 28 000 medlemmar. Psykoterapeuten och författaren Stella O’Malley har grundat organisationen Genspect, en samlingsplats för föräldrar och professionella som kommer i kontakt med barn och unga som upplever sig ha könsdysfori.
Organisationen arbetar bland annat med att nå ut med relevant information till medier, allmänhet och politiker som man menar ofta blivit vilseledda av translobbyism.
”Vi talar för tusentals”, konstaterar man på webbplatsen.
O’Malley, som själv upplevde könsdysfori som barn men i dag är bekväm i det kön hon föddes som, har sagt i intervjuer att hon gett sig in på det här området för att motverka att barn far illa. Hon framhåller att de barn som upplever obehag och förvirring inte alls per automatik behöver medicinskt agerande för att förbättra livet.
Hur många det är som ångrar sin könsförändrande behandling är omöjligt att veta. Det finns begränsat med forskning i ämnet, särskilt eftersom det är ett fenomen som exploderat bara de senaste åren. Dessutom vittnar många om att den som ifrågasätter könskirurgi och liknande ofta möter svartmålning och beskrivs som ”transfobiska” .
Emelie Köhler har blivit ett ansikte utåt för detransition i Sverige. Hon levde fyra år som trans, men valde sedan att påbörja resan tillbaka.
På sajten Detransinfo som Köhler driver för att nå ut med information hänvisar hon till en amerikansk studie från 2015 där omkring åtta procent som inlett könsförändrande behandling senare valde att ”detransitionera”.
En annan forskningsstudie som det hänvisas till på sajten är från 2021 och visar de tre vanligaste orsakerna till att personer väljer att försöka återgå till sitt ursprungliga kön:
Att man blivit mer bekväm i det kön man föddes till, att man blivit rädd för negativa hälsoeffekter från behandlingen, samt att det ökade välmående man trodde sig få efter könsbytet, inte infunnit sig.
Hbtq-sajten QX uppmärksammade i en artikel förra året hur det inom hbtq-rörelsen inte är ovanligt att personer som valt att försöka återgå till sitt ursprungliga kön stötts ut ur gemenskapen.
”En 35-årig kvinna skriver till exempel så här i ett forum på nätet: När jag detransitionerade hade jag önskat att jag hade en vän som trodde på mig, och ville höra på mig. Jag trodde att komma ut som trans skulle få mig att känna mig ovälkommen och missförstådd, men inget har fått mig att känna mig så ensam som att gå den motsatta vägen”, skriver kvinnan enligt sajten.
