Den svenske filosofen og forskeren ved Södertörns högskola, skriver i tidsskriftet Kvartal at hans hypotese er at sterke ideer kan påvirke mennesker på samme måte som, og gi grunnlag for en epidemisk spredning på samme måte som et virus. Han peker på at diagnosen kjønnsdysfori ikke savner et biologisk grunnlag når den virkelig foreligger, man at man må kikke på trender i samfunnet for å forstå den ekstreme økningen av unge som søker hjelp for kjønnsdysfori.
Diagnosen könsdysfori saknar inte biologiskt underlag när den verkligen föreligger, men däremot behöver man titta på trender i det omgivande samhället för att förstå den extrema ökningen av unga som söker vård för könsdysfori, menar han.
”I könsdysforins fall spelar också andra närliggande kategorier som ’trans’ eller ’queer’ in för hur unga människor utvecklar tankar och känslor om den egna identiteten i den populärkultur som omger dem”, skriver Svenaeus.
For at en psykiatrisk diagnose skal bli en epidemi, mener han at det er avgjørende i, er at forskernes teorier “lekker ut” i populærkulturen og blir en del av vanlige folks tanker og virkelighetsforståelse:
När begrepp som ”heteronormativ”, ”transperson” och ”icke-binär” blir populariserade får det effekter.
”Hbtq-rörelsen har inte bara lett till större frihet vad gäller toleransen för våra olika begär, den har också gjort kön och sexualitet till viktigare delar av den mänskliga identiteten än någonsin”, skriver han.
En positiv konsekvens är att de som verkligen har könsdysfori kan få hjälp, menar Svenaeus men poängterar att på minuskontot finns en oförmåga i hälso- och sjukvården att hantera den typ av epidemisk utveckling som könsdysfori är ett exempel på.
Han spør seg om leger og psykologer som arbeider med kjønnsproblematikk er seg bevisste hvilken sterk effekt radikal kjønnsteori har på de pasientene de møter
Queerteoretiker framställer ofta ett fritt vandrande över könsgränserna som ett politiskt ideal – eftersom vi på så vis gör motstånd mot den patriarkala könsmaktsordningen – vilket får inte bara ungdomar utan också en hel del hälso- och sjukvårdspersonal att tro att de är delar av ett feministiskt frigörelseprojekt.
